.

JAG HAR EN LITEN MAGE! Så otroligt roligt att se att det börjar växa lite lite. Längtar så tills jag får en rejäl kula. Nu är jag snart 3 månader gången, jösses vad tiden går, bara ett halvår kvar. Jag ser redan fram emot när vi får träffa våran lilla bebis <3 Jag och N är fortfarande lika lyckliga.

Tänkte skriva och berätta om hur vi tog det hela när vi fick reda på att jag var gravid. Min mens var sen och mina bröst gjorde så sjukt ont så då bestämde jag mig för att köpa ett gravtest. Så N åkte till apoteket och shoppade. När han väl kom hem så gick jag in på toan. Jag tittade inte på testet, utan gick bara ut och la det upp och ner på skrivbordet. Jag och N gick upp och lät tiden gå lite. Sedan gick vi ner igen och jag vågade inte titta så N fick titta. Han frågade mig hur många streck det skulle vara. Jag svarade "Ett, då är jag inte gravid." Till svar fick jag men det är två. Jag sa NEJ! Fick panik och började genast tänka på att vi har inte lägenheten, inga fasta jobb osvosv. När chocken släppt lite så vart jag glad, oerhört glad. N vart glad från första stund. Vi pratade aldrig om abort, vi visste båda att vi ville behålla det. Istället började vi prata om hur vi skulle säga det till våra föräldrar och sånt. Så det var alltså givet från första stund att vi skulle behålla det :)

Nu har vi en lägenheten som rymmer både oss och våran lilla bebis.
Och vi får helt enkelt hoppas på att vi får fortsätta jobba som nu!

Jag har ingen aning om hur mycket utgifter det blir med ett barn, men det jag har fått höra är att blöjor ruinerar en. Man kommer ju få barnbidrag varje månad och dessa pengar ska ju räcka till en hel del, typ blöjor och lite mat?! Men tydligen så kostar blöjor typ 1000 SEK i månaden, alltså hela barnbidraget!! Det är helt sjukt, att det är så dyrt.. Sen ska man ha råd med mat, kläder konstant eftersom att dom växer som odjur, leksaker och gud vet allt. Och samtidigt så ska jag ha råd med mat, hushållsartiklar och sånt till mig och N.

Det är lite skrämmande.
Men vi har jobb båda två och N kommer att jobba under tiden och det ska vi nog klara oss på. Det kommer väl inte bli ett lyxliv med spa på helger, resor flera gånger om året och liknande. Men vet ni vad, bara att få det här barnet är lyx för mig. Jag är så lycklig och jag känner mig lyxig som ska få detta mirakel med min underbara sambo <3

Här om dan så ringde jag till MVC (mödravårdcentralen)  för att boka tid för inskrivning. Sen måste jag ju även kolla upp det här med sprutan mot influensan. Jag tillhör ju helt plötsligt, från typ ingentingstan, en av riskgrupperna. Jag hade faktiskt inte tänkt att ta spurtan men nu blir det ju en helt annan grej så jag antar att jag kommer att ta sprutan.

Jag och N var även och kollade på en lägenhet. Måste ju bo lite större nu när det ska komma en liten människa till våran familj. Och vi fick den, en 3:a på 78 kvm, underbart stor och ljus och fin. Och barnkammaren var såå fin, lite ljusrosa med trägolv och sen söta nalle puh klistermärken på väggarna. Så 1:a januari flyttar vi dit! :D

Igår hade vi ett tjafs. Vet knappt vad det handlade om. Men jag antar att verkligheten hann i fatt lite. Det är så mycket förändringar nu. Och hela den här helgen har jag varit med folk som både dricker och röker. Vilket jag inte får. Fick även en Burn (typ red bull) och läste på baksidan "Inte lämplig för gravida". Så mycket hit och dit som jag inte får äta eller dricka. Och det slog nog mig igår, vilket gjorde mig lite ledsen och rädd och allt möjligt..

Nu ska jag äta frukost, lite sent kanske. Varm choklad och äggmacka.

Du är mitt allt N <3

Jag har gjort ett par graviditets test som har visat ett streck. När jag faktiskt har trott att det ska visa två streck (gravid). I förrgår var jag beredd på ett streck så N fick titta först. Två streck. Tusen tankar. Jag har aldrig tidigare tänkt så mycket, och den känslan. Det går inte att beskriva. Jag vart glad, förvirrad, rädd, lycklig, panik.. Så mycket känslor. Jag har alltid vetat att skulle jag bli gravid så är inte abort något alternativ. Det finns bara inte i min värld helt enkelt. Så där stod jag, blivande mamma. Vad skulle våra föräldrar säga? Och alla runt omkring? När skulle vi berätta det? Det enda klartecknet vi fick just den dagen var iallafall att göra ett till test, för att verkligen vara på den säkra sidan.

Andra testet visade likadant.

Hur tar man hand om ett barn?
Vad ska den heta?
Kommer det bli en tjej eller kille?
Hur ska vi ha råd?
Vad bör jag inte äta under graviditeten?
Kan jag fortsätta träna?
Hur länge kan jag jobba?
Hur funkar det där med föräldra penning?
Ska vi ha gudmor/gudfar till vårat barn?
När ska jag ta kontakt med mödravård centralen?

Jag och N låg i sängen i flera timmar och tänkte den kvällen. Ingen av oss kunde somna, vilket resulterade i att jag var väldigt trött på jobbet dagen efter. Jag är så rädd och så lycklig. Jag vill berätta för hela världen att jag har ett mirakel i min mage, våran alldeles egna baby. Men vi måste vänta lite. Jag har hört om folk som fått tidigt missfall. Jag hoppas och tror inte att det kommer att hända mig, men skulle det hända så skulle det bli så jobbigt att berätta det för alla. Nu ska jag bara fokusera på mig, på N och på våran baby som ännu inte blivit störra än en äppel kärna <3

/ mamma ida (6:e veckan)