.

Nu har jag mått bra ett par dagar och det känns konstigt. Tankarna skenar iväg. Är jag inte gravid? Har jag bara drömt? Har jag bara varit skengravid? Jag vill må illa, då vet jag att allt är som det ska. Fast allt är ju som det ska även när jag inte mår illa. Men jag vill ändå känna att det händer något med min kropp. Jag hatar att vakna upp och känna en otrolig hunger och inte kunna äta pga illamående, så att allt bara blir värre och värre. Men hellre det!

Nu på torsdag ska vi göra vaginalt ultraljud. Så spännande, då får vi reda på hur många barn det är och så tror jag även att man får veta att barnets hjärta slår. Jag hoppas på att det bara är ett barn. Skulle bli så paff om det var tvillingar. Två barn som förstföderska känns inte lockande. Snacka om dubbel panik.

Nu vet de flesta i släkten om att jag är gravid. Och även en del kompisar. Men jag har inte gått ut med det offentligt som att berätta för dom på jobbet, för gamla vänner och så. Jag väntar med det tills ett nyår, måste prata med min chef också. Ska bli så skönt att kunna prata öppet om det sen. Kunna berättade det för alla och bara njuta av att bli tjock. Nej, nu ska jag lägga mig och sova lite på soffan. Måste unna mig lite vila för trötthet är något som jag har blivit drabbad av, men jag klagar inte!